Dags att tänka framåt kanske?
Du gömmer dig under täcken och kuddar. Ljuster har du tagit bort, fördragna gardiner. Ensamheten kryper upp du kan känna en iskall rädsla komma krypandes längs med ryggraden. Du ljuger för att klara dagen men möter sanningen i slutet. Hur mycket är du villig att offra, offra för att få? Du fattar inte vad du älskar förens du måste ge upp det. Sanningen slår dig och du inser att ett mörker står framför dig med öppna armar. Insikten i att sanningen kommit i fatt och kommit ut, äter upp dig inne från. Krypandes erkänner du din svaghet men tillbaka får du en rygg med lögner. Instängd i dina tankar, inget existerar utanför, du har tagit dig själv till en oexisterande värld. Där finns inget mer än du, du och dina tanka. Tanken kommer äta dig, äta inne från. Ensamheten gör dig stark men i slutet kommer den ta över.
Det som en gång fanns har världen tagit ifrån dig.
