frommyinside

Sitter och kollar runt på massa bilder från när folk har festat och om jag ska vara ärlig saknar jag att kunna gå ut på onsdagarna nu medans jag är så jävla glad att jag inte kan det. I ögonblicket när jag ser och hör allt blir jag lite avensjuk och önska att jag kunnde/kan gå ut och göra exakt samma sak. Men sedan efter, när man slutat kolla på bilderna och slutat lyssna så är jag så glad för att jag inte kan gå ut nu. Fylla, tjaffs, folk får "till"det, minnesluckor, skavsår, förstörda klackar och att vakna med huvudvärk och illamåeende, nej tack. Har inte druckit sen Saras födelsedag inte så länge och den gången så drack jag men inte i det vanliga tempot som jag brukar ha och jag blev inte så onykter som jag brukar bli. Det har kännt ganska skönt att tagit det lugn att inte behöva vakna dagen efter med... ja någonting istället vakna av att man är utvilad och mår bra. Inga frågetäcken om vad som hänt dagen innan... Skönt! Att slippa sitta dagen efter och diskutera vilket fylle svin man vart och hur man sagt både det ena och det andra till folk, sagt saker som man inte borde elelr sagt saker som man helst velat sagt i nyktert tillstånd. Ja det saknar jag inte direkt. men att sitta dagen efter med flickorna lyssna på varandra, fråga och undra vad som hände dem den kvällen, vad som hände med en själv. Saknar det! Att sitta ner bara vi i lugn och ro och skratta med varandra och åt varandra om hur dum får man blir? Men ovisheten nej, nej!

Men till helgen kommer det ändå bli party,party. Åbryggan med brudarna. Så lär gå hett till kanske hittar tillbaka till min innre  partyqueen igen. Ska vell bli roligt mest taggad på förkröket såklart brukar alltid bli bäst förhoppningsvis slår vi ihopp ett härligt gäng. Och nu mot sängen/tv...