Between my pride and my promise, between my lies and how the truth gets in the way there is this dark big cloud in my head. The things I want to say to you get lost before they come. The only thing that´s worse than no love is love
Ni har nog alla hört uttrycket brothers before hores...
De är ett begrett som använd ofta blan killar och de stämmer väldigt ofta. Men när de kommer till tejer är de en helt annan sak.
Vi är mer om någon blir för full så håller vi upp håret, hjälper den andre hem istället för att stanna på fetsen. De är nog de vi tjejer gör bäst. De lägena. Men när de kommer till tjejerna före killarna så är vi inte alls lika "lita på bara".
Jag vet för jag själv har vart sådan. Min stora kärlek gjorde mig på samma vis. Jag valde bort mina tjejer om chansen fanns att träffa han, bokade bort och bokade om för han. Men gjorde han desamma för mig?
Nja, inte direkt, vare så att han och grabbarna bestämt så var de så, eller kom grabbarna på en bättre ide så var de så att mig träffade han senare ändå. Han hade inga problem med att ändra sina planer med mig för grabbarna. Ibland till och med utan att prata med mig innan.
Jag där emot boka gärna om, åkte dit han var, hängde med han och hans vänner ( trottas att jag inte gillade alla).
Nu i efterhand kan jag fundera på om de var värt de... Kanske, kanske inte. Trotts allt så är vi tjejer fitter mot varandra vi med.
De som jag firade min 20års dag med så är de ca 2 av 20 jag faktist umgår med
De är ett begrett som använd ofta blan killar och de stämmer väldigt ofta. Men när de kommer till tejer är de en helt annan sak.
Vi är mer om någon blir för full så håller vi upp håret, hjälper den andre hem istället för att stanna på fetsen. De är nog de vi tjejer gör bäst. De lägena. Men när de kommer till tjejerna före killarna så är vi inte alls lika "lita på bara".
Jag vet för jag själv har vart sådan. Min stora kärlek gjorde mig på samma vis. Jag valde bort mina tjejer om chansen fanns att träffa han, bokade bort och bokade om för han. Men gjorde han desamma för mig?
Nja, inte direkt, vare så att han och grabbarna bestämt så var de så, eller kom grabbarna på en bättre ide så var de så att mig träffade han senare ändå. Han hade inga problem med att ändra sina planer med mig för grabbarna. Ibland till och med utan att prata med mig innan.
Jag där emot boka gärna om, åkte dit han var, hängde med han och hans vänner ( trottas att jag inte gillade alla).
Nu i efterhand kan jag fundera på om de var värt de... Kanske, kanske inte. Trotts allt så är vi tjejer fitter mot varandra vi med.
De som jag firade min 20års dag med så är de ca 2 av 20 jag faktist umgår med
5 av 20 satte kniven i min rygg och resten följde med dem. Vänner är inte heller s mycket bättre jämt..
Visst kan killarna dela med sig av brudarna till varandra, de har sin bittra tid och sen är de bra. Eller kanske är de över på en smäll..Men i slut ändan str de vid varandras sida, stolta och rakryggade.
Nu är de inte så att jag klankar ner på någon eller på mina vänner jag har mina soulmates också. Men just nu har 2011 format mig till en bitter liten flicka. Bara gud och jag vet vilket krig som har pågått inom mig. Ett krig ingen annan kan förstå.
När klockan slår 00,00, oavsätt om jag är med familj, vänner eller själv så kommer jag lämna allt bakom mig och börja forma the new me. De som har hänt har hönt och jag har lärt mig av mina misstag. Jag byggs upp på nytt och kommer bygga upp ett nytt liv. Långt från Eskilstunas svek och förflutna. De är s mycket innom min som bara kämpar för att komma ut men jag vet att för min och allas välmåeende så måste jag låsta in de, släppa de och gå vidare.
För ett år sedan var jag en av jordes lyckligaste. Jag kände den brutala lyckan i den renaste formen. Två veckor senare vändes min värld up och ner. Och sen dess han den aldrig riktigt vänts tillbaka. Nu ett år senare har den sakta börjat vrida sig igen. Men lite då och då halkar den tillbaka.
".... men jag tycker att skuld är ett språk du förstå. "
Visst kan killarna dela med sig av brudarna till varandra, de har sin bittra tid och sen är de bra. Eller kanske är de över på en smäll..Men i slut ändan str de vid varandras sida, stolta och rakryggade.
Nu är de inte så att jag klankar ner på någon eller på mina vänner jag har mina soulmates också. Men just nu har 2011 format mig till en bitter liten flicka. Bara gud och jag vet vilket krig som har pågått inom mig. Ett krig ingen annan kan förstå.
När klockan slår 00,00, oavsätt om jag är med familj, vänner eller själv så kommer jag lämna allt bakom mig och börja forma the new me. De som har hänt har hönt och jag har lärt mig av mina misstag. Jag byggs upp på nytt och kommer bygga upp ett nytt liv. Långt från Eskilstunas svek och förflutna. De är s mycket innom min som bara kämpar för att komma ut men jag vet att för min och allas välmåeende så måste jag låsta in de, släppa de och gå vidare.
För ett år sedan var jag en av jordes lyckligaste. Jag kände den brutala lyckan i den renaste formen. Två veckor senare vändes min värld up och ner. Och sen dess han den aldrig riktigt vänts tillbaka. Nu ett år senare har den sakta börjat vrida sig igen. Men lite då och då halkar den tillbaka.
".... men jag tycker att skuld är ett språk du förstå. "
Kommentarer
Trackback
