frommyinside

När jag ser bussen åka förbi på morgnarna eller på efter middagarna med ungar-  och ungdommarn som ska till skolan eller hem kan jag inte hålla mig från att känna avund samtidigt som jag känner en lättnad. 

Att skolan är slut det är ju ett faktum och att man är glömd som student är ju bara sanning för TROR det är en 100 dagars fest nu, snart....
Jag saknar att gå till skolan och härja, bråka och små tjafsa med varandra. Och bara vara ungdom och inte ha så mycket att tänka på. 

Inte för att jag tyckte de då men nu vet jag ju..

Ska inte börja skriva då kommer det bli ett tråkigt och långt inlägg om hur mycket jag saknar skolan och mina kompisar. Självklart finns det personer/person som man inte saknar men så är det livet ut vissa saker eller personer är sköna att bli av med andra inte.