frommyinside

Sitter på jobbet just nu, och jag är tröttare än tröttast idag. Vet inte vrf med denna vecka har sömnen vart ett helvete när de kom till sömn. Har knapp kunnat sovit trotts att jag vart så jävla trött och trotts min sömnbrist. Har vaknat varje natt efter jag bara sovit någon timme. 
Men jag tror jag vet svaret. Mitt liv är väldigt stressig, eller ja mitt privatliv. Att ta reda på sanningen om personer är stressig men att få reda på en sanning som gör ont är om än mer stressig, smärtsam och plgsam. De är som om mitt inre blivit misshandlat. Att inse vad som skett kan inte alltid vara de lättaste. 
Kanske är de bättre ibland att vara ovis, omedveten om den brutala sanningen. Mitt hjärta blöder. Efter så mycket tid och energi så är allt nu bara bortkasstat och de är jag som ser ut som en idiot. Att man stått och försvarat, lovat och trott men när jag borde gjort de motsatta med tanke på vad som skett bakom min rygg... 

Hur kan man veta vem man ska lita på, tro på... Men om jag inte hade fruktat om sanningen är sann så hade jag aldrig haft en tvekan. En tvikan som aldrig funnits förut.