frommyinside

Jag kan inte fattat?  När jag var i Thailand för CA ett år sedan mötte jag den mest otroligaste och finaste människan på jorden, en norsk kille som hette Simen.
Det började med att vi bodde på samma hotell och en kväll skulle hotellet ordna buffé och uppvisning. Den kvällen så spelade några fotboll på stranden, jag hade det lite halv segt så jag satte mig bredvid och kollade på. Får då förfrågan om jag ville vara med och spela och det var början på en mycket fin och speciell relationen. Efter den kvällen så var jag och Simen med varandra nästan varje kväll resten av semestern.
Det är snart 1år sen vi sågs första gången och om lite längre till är det snart 1år sedan vi sågs sista gången. Men på något sätt känns det som en evighet sedan och på samma sätt känns det som om det var i går.
På två veckor hann vi få ihop an massa minnen, minnen för en livstid.
Som när vi vissa kväller låg vid havet på solstolarna och kollade på medans havet bara kom längre och längre upp, vi berättade för varandra om de liv vi levde där hemma eller när "hippyn" nästan brände ner hela hotellet med sina fyrverkerier, när vi skulle snorklade ute i havet vid hotellet, när gick våra ändlösa promenader längs havet på kvällarna eller den finaste kvällen av dom alla, när vi badade i poolen med kläderna på.

Det var en SJUKT fin kväll! vi satt bredvid poolen på solstolarna allt runt om hade stängt bara lamporna i poolen lyste. Det kändes som om vi var i en annan värld som om Eskilstuna, allt där hemma inte existerade längre, det fanns ingenting annat än vi poolen och månen. Vi sprang runt poolen och försökte knuffa ner varandra och självklart vart ju jag den som åkte i först men jag drar även ner Simen i fallet.  Jag hade en vit kjol och ett svart linne på mig den kvällen och kjoltyget flöt runt i poolen och det ända som lyste upp oss var lamporna i poolen. Vi simmade runt i den stängda poolen ett bra tag, det var helt otroligt! Kommer minnas den för alltid, den var så jävla speciell.

Det kommer och går människor i livet hela tiden och vissa berör en och andra inte, vissa stannar och andra inte. Men vissa människor berör en även om man bara träffat dom under en jätte kort tid. Och det är just vad den här killen gjorde, han berörde mig och jag minns varenda minut tillsammans med honom. Vi passa så bra ihop, vi kunde snacka som jag aldrig snackat med en annan kille förut.  Saknar han otroligt mycket och hoppas så himla mycket att vi ses igen, förhoppningsvis redan tillsommaren.








/.F