frommyinside

Det var så mycke lättare förra gången, så mycket lättare.




Sitter och äter popcorn i största ensamhet just nu och kollar på one tree hill. I morgon blir det chill, årskurs nio dagarna är här och det kommer en grupp och kollar på frisör i morgon och på torsdag. Efter skolan ska jag stanna plugga lite sen sak jag köpa mig en stol till mitt rum och sen ska jag plocka upp Kim som äntligen ska hjälpa mig med min dator. Kanske komma med lite tips vad jag ska göra med den.

Satt på FB nyss och kollade runt och jag sitter och kollar hur folk blir vänner med varandra hejvilt. Det är gasnka komiskt att folk blir vänner med varandra efter en helg just. De flästa möts på krogen/fest och snackar i fyllans vider och sen så blir vän med den nästa dag eller när man kommer ihåg vad den heter. Visst, jag har gjort/gör det samma  men ändå kul att se. Senaste tiden har varken FB eller krogen lockat mig speciellt mycket.
Förut var det " måste kolla fb" Nu är det mer "Humm.. jag har inget att göra, jag kolla fb".
Krogen var roligare förr. Det var roligare folk ute, inget illa menat det finns fortfarande de som är roliga. men jag saknar vissa personer som jag brukade möta på krogen förut. Tycker dessutom inte om Olearys speciellt mycket, har inte haft speciellt kul när jag vart där senaste gångerna, varken full eller nykter.

Tror  ni att en person som man mött, lärt känna och sedan blivit bra vän med, om man bara hann vara vänner udner en kort tid.
Kan den personen gå att sakna så mcyket eller är det bara saknad av en tid som var?
Kan det komma från ena sidan eller är det ömsesidit?
Hur vet man?
Gjorde jag samma intryck på den personen som den gjorde för mig?
Eller är jag någon som han/hon kommer att glömma om en kort tid?

Eller var det inte vänskap utan bekantskap?
Var det bara en förkort tid för att kalla varandra vänner?
Om man hatt mer tid skulle man blivit vänner att aldrig glömma?

Vissa saker kan man bara inte släppa, man kan bara inte glömma.. vissa personer kan man bara inte släppa, man kan bara inte glömma.

Tillit för mig är det viktigaste av allt jag bryr mig inte så mcyket om andra människor, jag kan bara känna medlidande, glädjas av deras lycka osv men jag bryr mig inte så mycket. Jag bryr mig mer om vändskap, tilliten som är så viktig och ärligheten som jag försöker mig på.

Men förloradvändskap vet jag inte hur jag ska hantera när jag möter den.