,
Hur länge vara det när man är nykär?
Vad "händer" när den ena inte är nykär?
Och skulle man lyssna på en vän om den sa någonting neg. om tjej- eller killen man är nykär i?
Osv, vi diskuterade de en heldel faktiskt. Sen har jag även funderat en jävla massa på det, bland annat på de frågor här ovan. Det är nog ingen som kan ge rätta svar på alla dessa frågor, för jag tror också att alla reagerar lite olika MEN samtidigt så lika.
Jag tror att många kvinnor som har hamnat i förhållanden där de blir misshandlade mentalt och fysiskt är så pass nykär i början att de ser förbi allt de. Och till sist är det inne i så djup att det blir tuffare att vända.
Och i början spelade de ingen roll vad vännerna eller familj sa för att få de att fatta vad de gett sig in i.
Jag vet själv hur jag försvarat och sett för bi och hatt förklaringar till allt.
Visst, kan man skapa skarpa diskunioner? För att jag själv inte ska gå för personligt in på just det här ämnet så tänker jag inte prata så mycket mer om ämnet men tänkte bara skriva ner det. Kanske finns någon/några som får några kugg hjul i huvudet och kanske skapar några roliga diskunioner. Eller kanske bra en lite tanke.
Kommentar eller åsikt om skiten jag skrivit, kommentera då!
jag träffade en underbar brud förut, och vi bodde i olika städer. Vi började som vänner, men sedan kände vi på oss att det var något speciellt med personen som både hon och jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Jag var inte nykär, och hon var inte det, men på nåt sätt tyckte vi om varandra väldigt mycket och började umgås mer och mer. Man kan säga att vi var ihop redan i det här läget eftersom vi hade allt: närhet, grymt kul tillsammans och inte minst så visade vi varandra respekt. Så frågan är om man behöver vara nykär för att vara ihop? För mig och henne behövdes det inte, men det var kär känslorna som satte krydda i våra liv, helt plötsligt så blev man blind för alla hinder, vilket för mig var distans-förhållande. Polarna tyckte inte att det skulle funka, men jag hade redan gått igenom den här visan förut med tidigare flickvänner. Jag hade lärt mig att först leta efter tight vänskap men samtidigt uppehålla en spänning så att man inte hamnar i "låt oss bara vara vänner". Både hon och jag var lyckligare än någonsin, och vi lät det inte gå ut över vännerna. Polarna var skeptiska till att låta mig bli sårad tillslut av distans-förhållandet, och det är naturligt för en bra vän att göra. Men jag ställde frågan "vad är det för skillnad på att ha en bra vän på distans?". Kommer man bli sårad för att man inte träffar sin bästa vän hela tiden? inte jag iaf, för jag vet att mina polare står där för mig oavsett vad och när vi väl träffas så har vi t.o.m det roligare än vad vi skulle ha om vi träffades varje dag. Så varför skulle det vara jobbigt med flickvän? KÄR? Kär har under de senaste åren visat sig vara ett belöningssystem i hjärnan. Man kysser varandra, myser under täcket etc.. och så sänder kroppen ut Dopamin som träffar hjärnan och säger "Fyfan vad jag mår bra!!!" Det är samma system som sätts igång när man får nikotin, eller droger som kokain & Heroin. Så Kär blir ett beroende som är jobbigt när det tas ifrån en person, t.ex. när man gör slut. Men jag har inga planer på att göra slut och hoppas inte att hon gör det heller, så därför kommer inte mitt beroende att tas ifrån mig trots distansen. Tvärtom är jag glad att få träffa henne snart igen :P Hoppas min synvinkel kan svara på vissa saker, eller kanske skapa fler frågor!
