frommyinside

Jag sitter och funderar på hur mitt liv hade sett ut om jag inte gått frisörlinjen, om jag faktist bytt till rinman istället. Hade jag haft de vänner jag har nu? Hade jagt lärt känna brudarna i min klass allafall? Eller hade jag haft ett helt annat liv?

På vissa vis är jag så sjukt glad att jag valde att gå kvar,
- Jag har lärt känna tjejer som jag idag är glad att jag har och inte kan förstå hur jag skulle klara mig utan.
- Jag har genom frisör fåptt träffa så mcyke männsikor, jag har lärt mig att hatera situatioer, där folk är fruktansvärt otrevliga och ouppfostrade. Jag har träffat männsikor som sagt saker som fått mig att tänka om, jag har fått träffa så mycke speciella människor. Och finns inge roligare.
- Jag har genom  praktiken fått se hur arbetslivet ser ut, 
- Jag har genom praktiken lärt mig att vuxna inte alltid är mognare än oss tånåringar
- Jag har lärt mig att vara trevlig mot folk när de inte är de mot dig

Men sammtidigt känns det inte som om jag gjort de bästa av de tre år jag gott frisör,
-Jag har inte kunnat läst allt jag velat pga av att jag har för mycke poäng,
- Jag har tyckt att de vart jätte jobbigt att gå i en klass med bara brudar,
- Tycker om Eskil pga att ingen bryr sig men sammtidigt är det lite tråkigt, det blir lång tråkigt ju. Skönt dock när man kommer på måndagen och man vet att man gjort bort sig under helgen men ingen där vet eller bryr sig.
- Jag tycker det är tråkigt att jag inte lärt känna fler än jag gjort,

Men nu är det inte långt kvar, när man sitter och bläddrar i kalendern så inse man hur lite tid det är kvar. Sen är det studenten de som alla 3:or bara går coh väntar på just nu. Att hundra dagars närmar sig gör ju att studenten känns närmare men all snö gör att jag tycker att det känns som om det är evigheter kvar.

Under de här tre åren har jag hittat en massa bra vänner både i skolan och utan för skolan. Jag har  hittat vänner som jag hoppas att jag får behålla. Men jag har även förlorat vänner, vänner som jag nu i efter hand önskat att jag uppskattat mer och andra jag önskat att jag aldrig lagt min tid på.  Så det väl plus minus noll.
Men jag har två vänner som har funnits vid min sida genom alla åren coh som fortfarande inte tröttnat på mig (hoppas jag) och som jag inte tröttnat på och de är de underbaraste
Sara, min underbara solstråle.
och Jocke, som alltid ställer upp och står ut med mig oavsätt mitt tillstånd!

Nu ska jag ska jag kolla lite mer tv, hihi!