frommyinside

Jag och Alaa kan dansa,





Jag är så jävla lättskrämd,




Första eller andra gången vi åkte till Avesta för att hälsa på Matilda,


Känner mig så jäva sentimental, jag kommer sakna mina flickor, jag kommer sakna att busa med de, kommer sakna att spåra tillsammans. 
Dessa flickor har stått vid min sida i tre fucking år, de har stöttat mig i alla mina beslut, de accepterar med, de har hjälpt mig, lyssnat på allt tråkigt och roligt jag berättat... Hur ska jag egentligen klaramig utan de varje dag i min vardag?

Matilda, Hur skulle jag klara mig utan dina visa ord, ditt humorisktiska beteende och våra eviga samtal. UNDERBAR

Johanna, Du har gått i min klass i töp tusen år, kommer sakna ditt energiska skratt, dina provocerande bus, men vill tacka för allt gånger du ställt upp.

Alaa, Alibalich, Min gode kortväxta vän med den största affrohåret, du och jag, kommer sakna de gånger  vi flummar ur i klassen, kommer sakna att se ditt nylle varje dag, kommer sakna att höra dig prata arabiska.

Nej usch när blir det för sentimentalt men blir så nu när det är så nära, suttit nu och kollat igenom alla våra bilder vi tagit, alla videon vi gjort, en tår i ögonvrån kommer nästan fram när jag tänker på hur fucking mycket jag kommer sakna er flickor och hur förbannat kul vi haft. Tack till er ni gjorde min tid på gymnasiet.