frommyinside

 Vänskap, förlorad vänskap, kärlek och förlorad kärlek.

I helgen har jag bara tagit det lugnt och det har inneburit en massa filmtittande. Och inte en ända film slutade olyckligt (kan man nog säga). Så jag har funderat mycket på kärlek och vänskap. jag har diskuterat det med andra personer frågat vad det tycker. Och samma svar uppkommer på båda vänskap och kärlek
Vad är viktigast?
Tillit

Tillit för mig är,
- att man ska kunna känna sig säker med den andra,
- man ska kunna vara sig själv
- öppen, säga vad man tycker, rakt ut 
- man ska kunna lita på den andras ord, men där ställer jag mig en fråga,
  Är det okej att ljuga för sin vän/pokj-flickvän för att hon/han inte ska bli sårad?
  Är det okej med en liten vitlögn?

Jag vet inte, jag har setat och funderat men kan inte komma på vad som är bäst. För sin egna skulle kanske det är bäst att vara älig, risken att trassla in sig i sin egna lögn är ganska stor. Har själv gjort det och magkännslan när lögnen blir mer och mer inväcklad är inte rolig.

Hur många gånger ska en vän kuna svika dig och du förlåter, eller har man ingen andra chans?
Hur många gånger ska ens respektiva få svika sig och du förlåter, eller har man bara en chans?

Är det lättare att förlåta en vän eller en käresta?

/ fyfan jag jag vimmlar på nu men det är sådant här ajg har fudnerat mycket på under helgens gång. Har man inte så mycke mer att göra än att känna att halsen snart exploderar så... Du kanske tycker att jag är dum ihuvudet men what tha fuck?