frommyinside

Igår när jag åkte hem, efter jag vart med Alex så såg jag två tjejer. Två unga tjejer, kan de ha vart 14-16?
Men var av en av dem stod och grät, hon grät floder i sin kompis armar och man kunde verkligen se hur ledsen hon var. Hon höll för sitt ansikte medans hon gräs och kompisen höll henne mot sig och strök hennes hår medans hon hon hade ett " bekymrat" ansiktsuttryck.

Det påminde mig om när jag var ledsen och jag mötte Alexandra för att prata och få tröst, goda råd och uppmuntring. Kommer ihåg exakt hur det var. Kom gående mötte varandra halvägs i odlaren mellan våra hus och just som jag såg henne så bara brast det och jag kastade mig i hennes famn och gröt hejdlöst för några minuter. 
När jag kände att jag fått ut mig det värsta så satte vi oss alltid längs vägen jag berättade vad som hänt undertiden vi vi delade på en cigarett. 
Även om var ledsen i just det ögonblicket så var man samtidigt så jävla glad. Så jävla glad att man hade just den sortens vän. En som jag kunde gråta inför som tröstade mig och fanns för mig när det var jobbigt också, inte bara under de glada stunderna. 
Så för mig var det en fin sak att de två flickorna. Tårar är det vackraste man kan visa en annan människa.

Varför jag skriver det här? Ingen aning kände verkligen för det bara.

God natt!