frommyinside

Har inte sovit inatt, satt och gjorde de som jag alltid gör när jag inte kan sova GRUBBLAR, ältar och ältar och ÄLTAR. Vrider och vänder på mina tankar i hopp om att det jag tror är fel men jag vill inte göra samma misstag igen, inte den här gången. 
Bye, bye problem om jag bara ignorerar de men kan man göra det? Kan man vara så lätt om hjärtat och bara leva vidare?
Kan man leva med de jag vet, kan man leva med någon?
En jävla massa lögner...

Jag vet att det är det lättaste, att ignorera men jag har gjort det förr och det har inte lätt mig till någon större seger om det hade gjort det hade jag inte skrivit det jag nu klickar ner tangenterna för. 

Eller ska jag ta tjuren vid hornen och säga allt som jag nu vet, allt som jag funderat över, allt som jag ältat i mitt huvud om och om igen, timma efter timma, minut efter minut?

Jag visste det, mitt liv rullar för bra, inge drama inget att klaga över. Så får det bara inte se ut i mitt liv.
Alltid är det någonting, någonting som ska ta ner mig på jorden igen men för en gångs skulle så är det den här gången inte mitt fel, jag kan skylla på någon annan utan skuld, jag har inte gjort ett skit men kanske är det också de som den här gången gör att det blir mitt fel?