Jag kan inte ens gå Utan din luft i mina lungor Jag kan inte ens stå När du inte ser på Och färglös som en tår blir jag Utan dina andetag,

Lyssna och dö!



Jag vet att du sover 
Känner värmen från din hud 
Bara lukten gör mig svag 
Men jag vågar inte väcka dig nu 

Jag skulle ge dig 
Allting du pekar på 
Men bara när du inte hör 
Vågar jag säga så


Jag kan inte ens gå 
Utan din luft i mina lungor 
Jag kan inte ens stå 
När du inte ser på 
Och genomskinlig grå blir jag 
Utan dina andetag 

Min klocka har stannat 
Under dina ögonlock 
Fladdrar drömmarna förbi 
Inuti är du fjäderlätt och vit 

Och utan ett ljud 
Mitt hjärta i din hand 
Har jag tappat bort mitt språk 
Det fastnar i ditt hår 

Jag kan inte ens gå 
Utan din luft i mina lungor 
Jag kan inte ens stå 
När du inte ser på 
Och färglös som en tår blir jag 
Utan dina andetag 

Jag kan inte ens gå 
Utan din luft i mina lungor 
Jag kan inte ens stå 
Om du inte ser på 
Och genomskinlig grå 
Vad vore jag 
Utan dina andetag 

Vad vore jag 
Utan dina andetag


Den här låten. Döda mig vad den ger mig kännslor. KÄnner en sådan värme när jag hör den här. Den ger mig så jävla mycket kärlek. Den påminner mig om en gång när jag var så dödligt förälskad, värmen jag kände då, minns varje känsla, tanke och värme. 
Den påmminer min om hur underbart det är att vara så kär, att älska. Att man kan vara så kär att man göra vad som helst.

Samtidigt påminner den mig om hur farligt det är att vara så kär och hur ont kärleken kan göra. 
Det är så farligt, man släpper allt och ger allt till personen mer än vad man borde. 

Den påminner mig om en underbar kärlek och jag sitter och sjunger med i varje secund, blundar och njuter över hur orden rullar runt i huvudet på mig. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0