" du är inte paranoid, de är kvinnans listiga magkänsla som du alltid ska lita och följa efter. Vad säger din magkänsla? "
Jag måste typ vart ond i mitt tidigare liv. Känns som om gudarna straffar mig just nu...
Jag vet inte vad de är med mig, tror de är någonting undermedvetet som ältas i mitt huvud. För jag har en jobbig magkänsla hela tiden, sover aldrig riktigt djupt,efter helgen har jag inte kunnat sova alls riktigt djupt. Halv sover och vaknar hela tiden. Får inte ikapp sömnen som min kropp så brutalt behöver, hur mycket jag än vill de.
Humöret går verkligen i dalar just nu, ena sekunden är de på topp känns som om livet leker och allt är frid och fröjd och andra sekunden känns de som om livet är skit, att morgondagen inte är värd att kliva ur sängen för.
Jag har inget att klaga över, jag har en underbar familj som jag älskar, jag har de finaste vännerna man kan önska sig, jag har jobb, är ung, ingen stress över framtiden, massa spännande saker på G men ändå är de någonting som ligger där.
Jag kan inte komma på vad de är. Och eftersom jag inte kan de kan jag heller inte göra någonting åt de.
Känns typ som om jag är nervös för någotning, bästa jag kan jämföra med är när man pluggade förut. Man hade ett stort och avgörande prov dagen efter. Man ligger och spänner sig och vidrider och vänder sig men ingen reaktion.
Sitter och stirrar på ingenting och tänker men vet inte på vad...
Vet att de jag skrivit nu är en massa svammel men måste får ur mig de på nå vis.
Jag vet inte vad de är med mig, tror de är någonting undermedvetet som ältas i mitt huvud. För jag har en jobbig magkänsla hela tiden, sover aldrig riktigt djupt,efter helgen har jag inte kunnat sova alls riktigt djupt. Halv sover och vaknar hela tiden. Får inte ikapp sömnen som min kropp så brutalt behöver, hur mycket jag än vill de.
Humöret går verkligen i dalar just nu, ena sekunden är de på topp känns som om livet leker och allt är frid och fröjd och andra sekunden känns de som om livet är skit, att morgondagen inte är värd att kliva ur sängen för.
Jag har inget att klaga över, jag har en underbar familj som jag älskar, jag har de finaste vännerna man kan önska sig, jag har jobb, är ung, ingen stress över framtiden, massa spännande saker på G men ändå är de någonting som ligger där.
Jag kan inte komma på vad de är. Och eftersom jag inte kan de kan jag heller inte göra någonting åt de.
Känns typ som om jag är nervös för någotning, bästa jag kan jämföra med är när man pluggade förut. Man hade ett stort och avgörande prov dagen efter. Man ligger och spänner sig och vidrider och vänder sig men ingen reaktion.
Sitter och stirrar på ingenting och tänker men vet inte på vad...
Vet att de jag skrivit nu är en massa svammel men måste får ur mig de på nå vis.
Kommentarer
Trackback
