I have a war against my own tears,

Idag när jag var och promenerade kom jag att tänka på alla männsikor som paserat i mitt liv. Alla vänner och kontackter man haft. De ploppa upp massa namn och ansikten när jag gick genom stan, blev påminnd utav olika platser och musiken som jag spelades upp i lurarna.
De är väldigt många, som har paserat genom åren. Vissa har jag bra avslut med, andra mindre bra avslut och vissa till och med hemska avslut.
Vilket ledde till en massa andra funderingar. 
Jag undrar vad folk har för syn på mig? 
Tex de som jag gick i samma klass med som i grundskolan. 
Om man säger så, jag har inte alltid vart den underbara ängeln, oskyldiga och perfekta personen jag idag är. 
Back then var jag punkar/ fjortis /legist/ rebell och allmänt hatisk mot livet och alla som hade ett. 
Trotts att jag träffat de flesta.... Ser de ändå mig som den jag var då?

Eller en annan grej, de som jag lämnade på ett mindre trevligt sätt, hur ser dem mig nu?
Men då kom tanken.... Är jag långsint?
humm, jag funderade mest då på om jag själv tycker att jag är det? 
Jag har alltid sagt att jag tycker att jag inte är det men idags läget så skulle jag nog inte svara samma sak lika simpelt och snabbt. 

Nej, jag är inte långsint.. mot alla.
Beroeende på vem och vad som hände som gjorde att relationen blev fucked up. Tex en vän som man vart tajt som fan med som men helt enkelt så växte men ifrån varandra på ett painful vis. 
Då kan de vara så att de är stelt och jobbigt, obekvämt när man stötter ihop.
Men om en vän, en nära vän sätter kniven i ryggen... mnja då kan jag nog dra ut min bitterhet ett bra tag. Tex hade den bästaste bästaste vännen i gymnasiet men 1 veckas semester är allt som behövs, " när katten är borta dansar råttorna på bordet" om man säger så. De krossade mitt hjärta och de tog över ett år innan jag släppte in nya människor på de viset igen och jag har inte glömt de. Dock gick de åt pipan de med men de är en annan historia. 
Men de kommer jag nog aldrig kunna släppa. Så där skulle man nog, ja, kunna kalla mig långsint. Men de gjorde för ont för att kunna förlåta eller glömma. Sorry!

Men sen har jag andra som jag vart vän som slutade i ett mindre tjaffs men en kortare tid senare var de lugna fisken. Inte mer med de liksom. 
Sen beror de på vilken relation man hade. Om jag var nära med perosnen ifråga kan de vara vilket som antingen lättare eller svårare att släppa...
Gud nu gör jag så där igen.. Svammlar på om massa skit bara! MEn blir lätt så när jag börjar fundera, ni skulle bara höra mina tankar 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0