Att sotera bland umgängen är inte de lättaste,


Jag borde ju inte blir så upprörd igentligen men de blir jag... 

De är så mycket jag skulle vilja berätta, så mycket jag skulle vilja klargöra, säga sanningen och vissa speciella som jag skulle vilja prata med. Men nu är de ju så här i livet att man kan inte alltid få allt man vill. Ibland måste man bara svälja vissa saker och släppa de och move on.... 
Kan ju tycka att jag borde gjort de men de tog ett bra tag för mig att komma till insikt. Därför tar de mer tid för mig att move on u know. Men huvud saken är väl att man jobbar med det och med sig själv antar jag. Jag försöker återgå till de normala, eller ja så normalt de bara kan bli. 

Har bara vart svårt att ta en sak i taget när de är käftsmäll på käftsmäll. 
Jag har suttit och förundrat mig över varför de tar mer tid för mig än vad man kan tycka att de borde... Men de var min bästa vän som berättade de för mig, eller vad man ska kalla det. Det var hon som fick mig att inse att de var OK för mig att känna som jag gör och att ta de i den tackt jag tar allt. För jag ahr bara haft sådant jävla oflyt..Ja vad ska man kalla de liksom, oflyt är nog de mest stämmande ordet jag kan sätta in... 

Min blogg ahr inte vart den mest aktivaste, de flesta inlägg som kommit ut har bara vart skit men det finns de små ljus studerna där man ser det som faktist är sanning och kommer direkt från hjärtat. 



Snart är de sommar.. eller ja i varje fall vår. 
Ljuset gör en med atomatik mycket gladare och man har den ljusa tiden framför sig. Man kan börja planera in saker, se framemot de små skaerna som på sommaren betyder så mycket. De är de jag försöker tänka på....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0