Så här finns ingen kärlek kvar, bara hopplöshet, och ett spel som vi spelar för att förlora,

Vill bara hem... jätte deppig tjej understrek 91. 

Jag är verkligen super depp just nu, känns som om jag ska börja gråta. Känns som om värleden är emot mig. Så fort de börjar vända kommer någon och ger mig en käft smäll. De tar liksom aldrig slut. Livet är bara ett evigt drama som går i en repris, dålig repris. 
Usch! Sitter man själv på jobbet ingen att prata med och kallt är det också fryser... vill HEM! 

Men men, nästa vecka blir det andar bullar ska jobba på nytt ställe och med ny personer vilket ska bli så jävulsk kul. Får försöka tänka på det istället.

Vet att man inte ska ta åt sig av saker och ting men ibland går det bara inte att låta bli. Man säger ofta att man inte bryr sig om vad andra tycker om än. Nej jag gör inte det men jag kan ändå i bland bli sårad pga det. Men det är väl inget annat än bevis på att jag också faktist är männsklig precis som alla andra. Jag kan också bli sårad av ord som folk kastar ur sig hel vilt, rykten, lögner eller handlingar?  Varför skulle jag inte blir det. 

Ibland pratar folk om andra med männsikor som om det vora simpla saker utan känslor trotts hur känsligt ämnet i sig kan vara.. gott på ont. Ibland kanske man ska fundera på vad man kastar ur sig, påstår eller frågar?! De finns en person bakom allt som har ett liv och känslor.
Jag försöker vara posetiv så gott jag kan men det är inte alltid de är så lätt. Jag försöker göra rätt för mig så gott det går och jag försöker leva på ett hälsosamt liv för mig och folket i min omgivning. 
Kan ju inte påstå att jag alltid lyckas. 
Blir jag förbannad eller ledsen svartnar de framför ögonen och hämningarna är få. Är jag känslomässigt instabil så kan jag lätt flippa... Men de är ju fan bara mänskligt... 

Nus ka jag försöka peppa upp mig själv lite.... Puss!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0